Kan du tänka dig att det finns en fågel som hälften av sitt liv står på ett långt, rött ben i sitt bo? För många människor i Europa är detta verklighet, då de i sin närhet har ett storkbo byggt på en skorsten eller tak. Fågeln vi pratar om kallas för vit stork. Människor i europeiska länder tror att ett storkbo bringar glädje och lycka. Den vita storken häckar inte längre naturligt i Sverige. Den sista häckningen skedde för så länge sen som 1954 i Skåne. Trots att den inte längre häckar i landet så ses den dock årligen och det kan vara bra att lära sig känna igen den om man reser runt i Europa.
Vita storkar är stora, långhalsade fåglar med en lång, röd, rak och spetsig näbb. Benen är långa och röda och de används för att vada i grunda vattenområden för födosök. Den vita fjäderdräkten på huvud, hals och kropp kontrasterar mot de svarta vingpennorna. En smal strimma av svart hud omger deras bruna ögon. Hanne och hona ser likadana ut förutom att hannen är något större. Ungfåglar har grå näbb och matt röda ben. De är också mer gråaktiga än sina snövita föräldrar. Det är mycket lätt att känna igen ljudet som hörs från storkar – de klapprar med sina näbbar på ett mycket karakteristiskt vis, vilket låter som när man slår två tjocka träpinnar mot varandra.
Lättaste sättet att se en stork är förmodligen på boet, men man kan också hitta den på blöta ängar och nyligen plöjda fält där de letar föda – sorkar, daggmaskar och alla sorters små reptiler och groddjur.
Storkbon är väldigt stora och byggs på höga platser med bra runtom sikt. Europeiska storkar har byggt sina bon på konstruktioner gjorda av människan sedan medeltiden. Man hittar dem på taknockar, torn, skorstenar, telefonstolpar, murar, höstackar och speciellt konstruerad boplattformar. Storkar återvänder varje år till samma plats för att häcka. Ungfåglar försöker alltid att återvända till en plats i närheten av var de föddes. Man kan till och med hitta bon som använts i obruten följd i flera hundra år. Man kan se storkar i Europa från mars till slutet på augusti. De övervintrar i centrala Afrika. Tyvärr kan man bara se vita storkar i en del av Europas länder. Under det senaste århundradet har antalet storkar som återvänder till Europa blivit mindre och mindre. Orsakerna till detta är troligen en kombination av ändringar i klimatet och utdikning av våtmarker. Är du intresserad av att få reda på hur man hjälper storken att komma tillbaka, följ då länken ”Hjälp fåglarna”!
