Vit stork flyttar på vintern till sydligare trakter. De måste hitta mat vilket inte är lätt i norra Europa. Några av dem övervintrar i södra Spanien men de flesta fortsätter till centrala eller södra Afrika.
Storkar flyttar endast på dagen och för att flytta långa sträckor använder de glidflykt. Därför försöker de att inte flytta över hav – varma uppvindar (termik) som de behöver för sin glidflykt är mycket lättare att hitta över land än över hav. Därför undviker de att flytta över Medelhavet utan de väljer i stället Gibraltar i väster eller Bosporen i öster. Vid dessa små landsändar, omgivna av vatten, är det stora koncentrationer av storkar på hösten. Man kan se flockar på upp till 10 000 fåglar på en gång.
När de når Afrika blir det lättare att flyga, eftersom det är mer uppvindar över kontinenten. De flyttar på 1000 – 2500 meters höjd, med en hastighet av 45 km/h.
Termik är osynligt – det är bara varm luft. När storkarna flyger in i termik, vinner de höjd p.g.a. stigande luft. När storkarna når termikens topp, börjar de sin glidflykt och saktar ner.
Det är enkelt för fåglar att flytta i stora flockar. När en fågel hittar termik följer de andra efter och börjar kretsa. Ju mer fåglar flyttar tillsammans – desto enklare är det att hitta bra termik. Därför flyttar stora flockar snabbare än ensamma fåglar.
Storkar kan flytta upp till 500 km per dag om väderförhållanden är bra. De flyger totalt 2000 – 10 500 km på ungefär fyra veckor. Unga storkar lämnar sina bon för att flytta iväg 1-2 veckor innan deras föräldrar. Vårflyttningen är utspridd över en längre period. Fåglarna flyttar kortare etapper därför att vädret är sämre. De återkommer vanligen till Europa i mars – april.
